Ah, idag har jag varit otroligt duktig! Jag har lagat våran kyl. Eller egentligen var det aldrig trasigt men jag trodde att det var det när jag vaknade. Så då ringde ida och jag sade det till henne. Men den damen hade huvudet liite mer på skaft och kom på att, fan, det kanske är en säkring som gått? Hmm, tänkte jag, det kan det mycket möjligt ha varit. Prövar tända lamporna och se där. Dom fungerade inte heller. Då var ju problemet funnet. Nu var det bara hur jag skulle lösa det. Att vi hade proppar visste jag redan för dom har jag sett. Men vart proppskåpet befann sig var ju en helt annan femma. Låt säga att det tog mig ett tag att hitta det. Jag hann tom ge upp där ett tag. Men sedan fann jag det. Det var inte ens ett skåp utan bara en liten låda med alla proppar utstickandes. Och det var i hallen snett över toadörren. Att det tog mig så länge att hitta kommer jag aldrig förstå mig på. Jag kollar på den lilla lådan och den ser väldigt gammal ut, så jag bestämmer mig för att jag vågar inte röra något med tanke på att jag aldrig bytt en propp i hela mitt liv och visste inte vad det skulle kunna bli för konsekvenser om jag gjorde fel. Så jag sätter mig i soffan och tjillar lite med min dator när jag sedan kommer fram till att jag måste ju faktiskt rädda maten. Min mjölk finns ju där inne!! Så, jag lägger stoltheten åt sidan, ringer min pappa och han pratar mig igenom det hela. Så nu sitter jag måttligt nöjd i soffan och tjillar med min dator och kan ärligt säga att ja, jag räddade maten! Även fast pappa hjälpte så var det jag som utförde. Och det är stort!

äh, whatäva! Vem bryr sig egentligen?
/Åsa