När jag och ida satt och åt en väldigt god flygande jakob,enligt mitt tycke, på le Croissant så kom vi in på när vi bodde hos en viss Inga-lill. Det är helt sjuk, men bara att tänka på att vi en gång i tiden har bott där ger mig gåshud.
Vi hade inget att göra efter vår matpaus så jag kom på att vi kanske skull ängna henne ett återbesök. Nja, inte träffa henne men bara för att kolla på huset. Sagt och gjort, vi hoppar på ettan och beger oss dit. Slottskogen är ett hur fint område som helst, men det är sjuk hur mycket hon har daragit ner det. Bara när vi hoppade av spårvagnen fick vi dåliga minnen. Det är inge roligt att vara där! Vi gick i alla fall alla hundrafemtiotusen trappsteg i en liten halvläskig skog för att ta oss till vårt förra helvete. Vi stannade inte där länge, men jag har nog aldrig kännt en så starkt lyklighetskänsla ever! Tack gode gud att jag inte bor där längre!! Då hade jag faktiskt flyttat hem till Lule, tro det eller ej.
Nåväl, nu ser jag bara fram emot vår otroligt läckra,smäckra lägenhet med badkar, stenvägg, stor graderob och havsutsikt! Det går bra för oss i Götet! Inga-lill gjorde oss starka.